I orostider öppnar jag burken. Det finns fortfarande kvar en svag doft av lakrits i den. Och med två fingrar fiskar jag upp det svartvita lilla fotografiet. Kortet har en spricka tvärs igenom din kind och vidare ner mot mitt bröst. Såsom två uggleungar sitter vi, Kajsa och jag, i ett fruset ögonblick, tätt tillsammans.
– Snabbt, in! Och le, hade hon sagt och dragit i det grå förhänget.
Vi skulle ju hinna med varsin bild på oss själva och två bilder på oss tillsammans. Fyra blixtar räckte alltså vår peng till, och kortremsan hade så småningom matats ut – med allvarliga tolvåringsansikten, aningen för långt ner i fotoautomaten på Domus. Efter sista skoldagen i femman, i juni 1973, hade vår vänskap blivit förevigad.
Kajsa Nilsson bodde med sin mamma i en liten…
You're reading a preview of
Allas (Digital) - 1 Issue, Nr 44, 2020